Ord är överflödiga

_MG_0207

 

Ändå känner jag ett behov av att uttrycka mig med dem.

Livet är ofattbart och orättvist. I skrivandets stund känner jag mig mest som ett blankt papper helt utan känslor. Kanske i jämförelse med en tre årings förstånd om livets alla orättvisor och hemskheter. Inte ens fast jag säger det högt kan jag förstå vad det är som verkligen har hänt och att det verkligen är sant.
Det är för sent… Och det  bränner mest i mig. Det är försent. DET ÄR F.Ö.R.S.E.N.T.

Ingen kan spola tillbaka skräckfilmen.  Ingen kan väckas ur mardrömmen. Nu ska den här tragiken forma människor liv för alltid. Sorgen av en sons alldeles för tidiga bortgång, en lillebror vars mörker så stort och tungt att han väljer att avsluta livet själv.

Han var en av min lillebrors närmaste vänner, han var lillebror till en av mina närmaste vänner. Och mitt hjärta går sönder vid tanken. Den ofattbara tanken som jag omöjligt kan förstå, att en människa plötsligt inte finns bland oss mer. Och just nu förstår jag lika lite om livet som om döden.

 

Och runt om oss fortsätter livet. Solen går upp och solen går ned. Livet har rasat hos så många och ovanför oss skiner solen, som att ingenting skulle ha hänt.

 

 

blogstats trackingpixel

Ikväll värdesatte jag tystnaden

Jag sitter vid köksön med nymålade naglar och utanför fönstret är en helt otrolig himmel.
Även om den gör mig till världens lyckligaste, den där solen, så kan den sådana här kvällar nästan göra mig jobbigt stressad med sin skönhet, istället.
Jag vill inte gå miste om den. Det är nog det.

Men innan jag ens hunnit börja fundera på vad eller vart så är det redan försent.
Så för att ändå ta tillvara på den satte jag mig i fönstret, lutade huvudet mot väggen och lyssnade på Zara Larssons nyaste.
Det var nog mer att ta vara på kvällen.

 

Jag hade en hektiskt dag på jobbet. När eftermiddagen smög sig på var jag så trött och less. Energin var slut, och det absolut enda jag ville var att komma hem, ta mig ut i skogen och springa.

Och den gör ju underverk, den här träningen. Väl hemma igen hade jag snart både dammsugit och torkat golven i hela huset.
Åt min home-made Halloumisallad och njöt av hur tystnaden omslöt mig.

 

 

 

 

blogstats trackingpixel

Man ångrar aldrig ett pass

Som tidigare nämnt är jag inne i ett bra flow. Det känns som jag effektivt använder min tid. Jag hinner allt som jag vill. Helt utan att det står mig upp över öronen.
Jag tycker jag förtjänar det.. Känns som det stundvis bjudit på motsatsen senaste månaderna.

Namnlöst-1

Jag fortsätter vakna av att solen får grannens tegelplattor att glöda. Men det är bara som det ser ut. För när jag klev ut genom dörren på morgonpromenaden var det allt annat än glödande ute. Det var minus sju grader. Men friskt och solsken. Älven låg totalt vindstilla. Om man inte visste bättre skulle det vara svårt att avgöra vad som var spegelbilden och inte.
..Och när eftermiddagen smög sig på var det svårt att föreställa sig att det fortfarande skulle vara samma dag.

Tunga flingor av snö yrade och det mest positiva var mitt beslut om att inte ta en löptur. När jag kom hem efter jobbet kröp jag i mysbrallor och ner under fiten med min bok. Läste tills jag somnade och vaknade en halvtimme senare. Mot alla odds tog jag mig ner på testcykeln en halvtimme och man ångrar ju aldrig ett pass.

 

blogstats trackingpixel

Musik och natur är svaret på inspiration.

Bloggen hamnar allt mer på efterkälken. Mitt fokus ligger helt och håller direkt på Hemsidan, marknadsföring och uppdatering direkt på Facebook och Instagram.  Sedan finns det inte så mycket mer tid över.
Jag har kommit in i ett bra flow. Det är roligt nu. Jag har mycket bilder och hela tiden någonting nytt att uppdatera med.

Dessutom har mina löparsteg kommit igång. Det är otroligt så mycket jag får gjort när jag är ute och springer. Nya idéer, mer inspiration, platser och miljöer att hitta på fler projekt på.

Musik, & natur är svaret på inspiration. Och ingen är gladare än jag att ljuset och våren är här!

 

_MG_8251-Redigera

 

Igår skickade jag över min första egna faktura.
Det var kändes jättepirrigt. Det rullar in lite uppdrag och det känns som att kunderna gillar det jag gör. Gillar min stil och mitt sätt att fotografera. Jag blir så himla glad att se och höra det. Jätteglad! 

blogstats trackingpixel

Testa ljussättning i studion

_MG_0687-Redigera-Redigera _MG_0779-Redigera lina_blogg.2blogg lina_blogg

Som tidigare nämnt jag varit sugen på att testa lite ljussättningar i studio.
Och eftersom att vänta inte är min grej drog jag med mig min fina gravida modell och gjorde ett test på onsdagskvällen.
Det var ett helt nytt sätt att jobba och möjligheterna att vara kreativ upplevde jag begränsade, med förutsättningarna jag hade.
Och det såklart för min ovana och de icke existerande förberedelserna. Med lite mer planering och mycket fantasi är möjligheterna obegränsade.

 

Men det var så roligt att experimentera, flytta blixtrar och försöka hitta spännande ljussättningar.

Fast i ärlighetens namn var jag återigen förblindad av Linas skönhet. Jag tycket att varje bild jag tog var helt perfekt, så fantastisk och perfekt.
När jag sedan laddade in bilderna i datorn såg jag att så var inte fallet. Men jag fick så mycket bra och fina.
Jag skulle knappats tro att det var sista gravidfotningen med henne. Jag har fortfarande idéer jag måste hinna genomföra innan bäbisen är ute, även om jag längtar lika mycket dit.

 

 

blogstats trackingpixel

Svämmar över. Igen

Det är när känslorna svämmar över såhär som jag plötsligt får ett behov av att skriva. Jag måste få ut det någonstans. För det är den härligaste, pirrigaste och skönaste känslan.

Att vakna till vid 5.45 och se grannens takplattor glöda av morgonsolens första strålar och höra morgonfåglarnas första sånger. Ni vet… jag går av.

 

Men idag tog jag sovmorgon till 6:25 innan jag tog mig upp. Gjorde mig och morgonkaffet klart. Uppdaterade hemsida med några nya bilder och slog sedan upp boken, och njöt av solstrålarna från köksfönstret, som stack och värmde på kindbenet.
Det har kommit ut en ny bok av Jojo Moyes, Toner i Natten. I pocket.
För den som inte har läst hennes böcker: Ni har missat något. Och lyllos er som har alla kvar.
– Read them!

 

Lyllos mig som får leva idag igen. Lyllos mig som ska äta lunch med min efterlängtade mamma i fredagssolen. Och lyllos mig som får vara frisk och lycklig.

 

_MG_9566 _MG_9554

blogstats trackingpixel

Potential i löpspåret, Nordvalla

Igår kröp kreativiteten i mig. Jag hade sett platser och potential i skogen vid Nordvalla, där jag tog en löpttur igår förmiddag.

Jag kunde inte släppa det. Jag ville inte vänta. Så när klockan var så sent som 19.00 drog med jag med mig min vackraste gravida Lina ut i den bitiga kylan.
Vi gjorde magi. Hon är så vacker. Hon är så fantastisk.

Nu har jag väntat och längtat sedan gårkvällen på att det ska bli tidigt morgon för mig att i ensamhet stiga upp och få sätta mig med bilderna. Helt innan alla vaknar.

 

Nu har klockan passerat 8 och när jag klev ut genom dörren från källaren, där vi sover, sken solen och det var frost på bilarna.
_MG_9993-Redigera-Redigera-2 Lina2

blogstats trackingpixel

Upptäcktsfärd i Vedum

 

En liten goding i pyjamas stod i trappen så snart som en timme efter att jag hade vaknat.
Vi hade mysstund i knäet medan jag exporterade över bröllopsbilderna som nu är redo att skickas över till paret.

 

Sen letade vi på alla utekläder i väskorna och vattnade mer än vad som behövdes i hela trädgården..

Tog en långpromenad till de stora maskinerna och vände när det var dags för mellanmål.

Den här ungen. Bara han och jag. Herregud vad jag vill ta med honom hem.

_MG_9629-Redigera-Redigera _MG_9616-Redigera _MG_9608-Redigera

blogstats trackingpixel

En snöklädd hembygd men vår i Västergötland!

vitsippa

Instagram fylldes av bilder från en snöklädd hembygd.
Det kändes väldigt bra att blicka ut på svärmors redan mörkgröna gräsmatta och tittar på påskliljorna som vajar i korgen på trappen
Här är det fortfarande vår. Vi får en fin påsk i Västergötland och när vi kommer hem igen på måndag så hoppas jag att snön är borta.
För jag är klar med den nu.

 

 

Nu sitter jag här igen, ensam och avnjuter morgonens första kaffekopp och tittar på årets första vitsippor som vi plockade igår i skogen, jag och Noah, på vår upptäcktsfärd. Här kan man snacka vårtecken. Värker nästan i bröstet av lycka.

 

 

blogstats trackingpixel

godmorgon långfredag!

God morgon fredag.

 

Bästa stunden på dagen är morgontimmarna, när man är ensam vaken. En kaffekopp, lugn och ro och vakna i stillsamhet.
Men ännu bättre måste vara tidiga morgontimmar en ledig fredagsmorgon och långhelgen fortfarande ligger framför en. Påskhelgen dessutom

 

Idag ska jag vara barnvakt. Alla har packat in sig i bilarna och åkt till Ullared.

Och kvar blev jag med min lilla favorit.

_MG_0830-Redigera _MG_0809-Redigera _MG_0792-Redigera

Vi har redan gosat i soffan med vällingflaskan och ätit en fralla med smör framför TV:n.
Jag ser framemot den här dagen. Och om jag får bestämma ska vi ge oss ut när Pippi Långstrump är slut och skapa lite påsk-magi med kameran.

 

GLAD PÅSK!

blogstats trackingpixel

Nytt mål och nya utmaningar

Jag har ett nytt mål. Fem timmar i veckan, en timme om dagen ska jag lägga på lärande. Självlärande. Jag tror det är nyckeln. Inte bara nöta det jag redan kan, utan utvecklas med nya kunskaper. Testa nya områden och testa nya tekniker.

Jag är så sugen på att testa ljussättningar i studio, för att helt byta riktning i vad det är jag egentligen tycker är roligast. Eller åtminstone vad jag tror jag tycker är roligast.
Eftersom jag inte haft tillgång till egen studio har mitt fokus och mitt område hamnat på naturligt ljus.  ….Av naturliga anledningar….

 

Men jag vill inte göra saker som alla andra. Jag vill inte ta bilderna som vem som helst. Jag vill ta mina bilder på mitt sätt. Och jag vill utvecklas mer och fortare.
Jag har mitt företag nu. Det är det är bara jag själv som sätter gränsen för vad jag gör och inte gör.  Det är faktiskt ganska svårt att förlika sig med den tanken…

 

Till nästa vecka ska jag experimentera fram en annan typ av gravidbilder.

blogstats trackingpixel

Flow och en pralin som smakar Baileys

_MG_7055-Redigera

 

Mina Att-göra-listor ger mig flow i livet.

Alltid ligger ett block bredvid mig på arbetsplatsen nu mer. Då kan jag notera en tanke, släppa den, och fortsätta där jag var och göra klart det först. Simpelt och helt avgörande.

Idag har jag haft sådan energi. Allt jag har gjort har varit roligt. Jag har känt mig duktig på jobbet, effektiv. Inget mail har varit en tung börda, jag har bara löst det i den takt jag kunnat.
Det är tur att man har lite down perioder så man vet när man har flow:et på sin sida.

 

Det ser ut att vara sista härliga vårdagen den här veckan. Sen bjuder vädergudarna på rusk över påsken och allt det där som vi alla helst inte hade önskat.
Därför ska jag åka hem och ta hand om mina nysatta liljor och sedan ta en fika med min efterlängtade vän, äta en liten pralin som liknar en påsk-kyckling och smakar Baileys.

Bra Tisdagkväll!

blogstats trackingpixel

Bemästrad förkylning och marknadsföringsupplägg

Jag har bemästrat min förkylning! Peppar peppar

Jag vaknade på söndagen och kände att någonting var på väg i halsen. Torr och ömmande.
Jag vet att jag kan ha önskat mig lite feber ibland för att man är less och trött på jobbet. Men när det väl kommer till kritan har jag varken lust eller tid till förkylning eller feber.

Jag har i stort sett baserat min kost på Strepsils och ingefära i olika form, sedan igår. Och det har gjort underverk, för det känns som jag har övertaget.

Kortvecka på jobbet och en helg och Påsk i Västergötland. Jag kryper snart ut skinnet vid tanken. Jag längtar ihjäl mig.

Vädret växlar snabbt mellan täck-grått och regn till blå himmel och solsken. Båda har avgörande betydelse för hur jag ska lägga upp min eftermiddag. Tänkte att den kunde fortsätta med sol och blå himmel en stund till så får jag ta tag i dator, bilder och marknadsföringsupplägg i soffan ikväll.

 

_MG_4287

blogstats trackingpixel

I solsken, i regn och genom terrordåd

Världen fortsätter påminna oss om att den är hemsk. Och det kommer närmare och närmare. Det är obehagligt nära och omständigheterna får mig, och säkert många andra, att känna oss försvarslösa.
Saker vi försöker skydda oss emot fortsätter hända och vi har ingen möjlighet att påverka.
Det må bli politiska frågor om hur saker har gått rätt till eller ej. Vem som kunnat påverka ett annat resultat eller om saker kunna stoppats tidigare.

Vi har haft en hedersam tyst minut på jobbet. Alla stannade upp, lämnade sina datorer och tog en pause i arbetet för att hedra offren i terrorattacken i Stockholm i helgen.
Mitt hjärta blöder.

Och samtidigt i allt det här fruktansvärda blomstrar något nytt upp hos medmänniskor. Vi samlas, vi sluter upp, vi hjälper och vi stöttar. Det berör och ger nytt hopp om att vi är större än det. Större än dem.

_MG_8513

Och trots allt det tunga som livet bjudet på den sista tiden är jag märkbart en lättare människa. Det ter sig i vardagen i drömmarna och träningen. Jag har haft en välbehags-känsla varje morgon när jag vaknat. Som att jag drömt något som gjort mig pirrig och glad.
Jag är fylld av det och det räcker hela dagen. I solsken, i regn och genom terrordåd.

blogstats trackingpixel

Godmorgon Söndag

Mina vänner.

Klockan är 07.40 och här sitter jag vid mammas köksbord, insvept i hennes vita sköna morgonrock, dricker te med citron och honung och redigerar bilderna från gårdagens dopfotografering. Som överraskande nog även blev en bröllopsvigsel, till de flestas stora överraskning.

Det var tur att jag spenderat större delen av förmiddagen tillsammans med de här fina människorna. Annars hade även jag svämmat över av känslorna.
Så vackra, så fina.

Men jag vill skicka över bilderna till paret själva innan jag visar upp de här.
De kommer inom kort och i första hand in på hemsidan. – jonsjonna.com

 

 

blogstats trackingpixel

Cykeln och asfalten, skogsstigarna och löpstegen

Fredagkväll och när jag tog de sista tramptagen in på gården och tippade omkull i det torra gultorkade gräset på mammas gård, var grillen redan tänd och det doftade allt som kan göra en människa lycklig.

Det var första turen på racer-cykeln och jag har saknat att sporta utomhus. Jag har saknat cykeln och asfalten. Jag saknar skogsstigarna och löpstegen.
Och eftersom jag plötsligt fått en helt ny energi packade jag ned träningskläderna för att börja min lördag med en sådan tur upp i skogen innan jag packar kameraväskan, tömmer minneskortet och beger mig iväg på bröllopsfotografering i grannbyn.

 

_MG_1980 _MG_1968

blogstats trackingpixel

Låt mig få glädjerusa nu…

Igår hade vi en avskedsdag. Det låg i luften från att jag slog upp ögonen. Ett tryck över bröstet och en morlande obehags känsla i magen.

Jag hann inte ens komma innan för dörren innan det brast. Alla vet vilken hemsk dag, och hemska känslor man ska tampas med på en begravning. Ändå tror man att man är helt ensam om att uppleva dem för första gången, varje gång.

Alltid kommer vi vara ledsna. Alltid kommer det vara tomt, overkligt och ofattbart. Men aldrig ska vi glömma honom. Och trots allt vad hela dagen innebär så känns allt lite lättare igen när allt är över.

_MG_7091-Redigera_1500

 

När vi kom hem på kvällen satte jag om mina påskliljor i hinkarna ute på trappen. De har stått på bänken i dagar och känts som ett allt för övermäktigt antagande.
Jag satt på gräsmattan i kvällssolen och kände hur livet och lusten lättade och kom tillbaka. Som att jag kunde vara tacksam för vårkänslorna igen, och energin kom tillbaka.

Jag gjorde ett pass på testcykeln det sista jag gjorde, och ingenting kunde ha varit bättre för mig. Jag fungerar inte utan träningen. Svaret på alla frågor. När energin och inspirationen är slut, då vet man att det är dags att komma igång med träningen igen.

Där är jag nu. Det är fredag och min kära sambo gjorde i ordning min cykel igår för premiärturen i eftermiddag. Jag ska cykla hem till mamma och hoppas att de väntas grillat på gården ikväll. Och blir det inte det så blir det något annat helt fantastiskt.
Hela familjen är samlad och det är vår på riktigt.

 

Låt mig få glädje-rusa nu. Det känns så länge sedan.

 

blogstats trackingpixel

Jag har nästan alltid haft ett behov av att skriva.

De sista veckorna har det varit som bortblåst fast jag egentligen tycker att jag skulle ha behövt det som mest.
Kanske ville jag inte dela med mig bara.

Men det känns bra att vara på banan igen. Känna lust och vilja. Det har ju hänt så mycket sedan sist.

Jag är fortfarande mitt uppe i ännu en överlevnadsvecka. Men jag har ett hoppfullt ljus bakom mig som säger mig att när den här veckan är förbi, är det dags att vända blad. Byta kapitel.

 

17741181_10212626326916040_1364405361_n

Min hemsida och Facebook är publicerad och jag försöker hitta arbetsflöde med att hålla de uppdaterade och intressanta. I förra veckan publicerade jag min första tävling och utlottning av ett presentkort. De fick en spridning jag aldrig kunnat drömma om. 158 delningar, lika många likes och kommentarer och jag var häpen. Så himla roligt med sådant intresse, visat stöd och fina kommentarer.

Jag kunde få känns mig stolt igen, som jag har tvivlat på självförtroendet inför.
Nu är det bara att köra mot mål.

blogstats trackingpixel

En sprucken lyckobubbla

17619749_10212610167432063_696384609_n

Min vänner. Jag är tillbaka. Så smått i alla fall.
Man kan väl säga att livet gav sig till känna. Tog sig en vändning, över en natt. Förändrade så mycket så snabbt.

Försöker fortfarande få grepp om saker. Livet är stundvis så svårt att förstå. Faktiskt helt obegripligt. Fast jag försöker förklara för mig själv så landar jag på samma plats, helt oförstående. Det går runt i en ond cirkel gjord av frustation, hopplöshet och sorg.

Men jag är ständigt stöttad, värmd och omfamnad. Klättrar och ramlar ned. Jag är så glad och lättad över att min familj är just min familj. En enda stor trygghet.

 

Min lyckobubbla har spruckit. Men jag är så himla tacksam för min medvetenhet när jag befann mig i den. & jag vet hur man bygger nya bubblor. De kommer alltid nya, även om de är sköra som livet själv.

blogstats trackingpixel