Testa ljussättning i studion

_MG_0687-Redigera-Redigera _MG_0779-Redigera lina_blogg.2blogg lina_blogg

Som tidigare nämnt jag varit sugen på att testa lite ljussättningar i studio.
Och eftersom att vänta inte är min grej drog jag med mig min fina gravida modell och gjorde ett test på onsdagskvällen.
Det var ett helt nytt sätt att jobba och möjligheterna att vara kreativ upplevde jag begränsade, med förutsättningarna jag hade.
Och det såklart för min ovana och de icke existerande förberedelserna. Med lite mer planering och mycket fantasi är möjligheterna obegränsade.

 

Men det var så roligt att experimentera, flytta blixtrar och försöka hitta spännande ljussättningar.

Fast i ärlighetens namn var jag återigen förblindad av Linas skönhet. Jag tycket att varje bild jag tog var helt perfekt, så fantastisk och perfekt.
När jag sedan laddade in bilderna i datorn såg jag att så var inte fallet. Men jag fick så mycket bra och fina.
Jag skulle knappats tro att det var sista gravidfotningen med henne. Jag har fortfarande idéer jag måste hinna genomföra innan bäbisen är ute, även om jag längtar lika mycket dit.

 

 

blogstats trackingpixel

Svämmar över. Igen

Det är när känslorna svämmar över såhär som jag plötsligt får ett behov av att skriva. Jag måste få ut det någonstans. För det är den härligaste, pirrigaste och skönaste känslan.

Att vakna till vid 5.45 och se grannens takplattor glöda av morgonsolens första strålar och höra morgonfåglarnas första sånger. Ni vet… jag går av.

 

Men idag tog jag sovmorgon till 6:25 innan jag tog mig upp. Gjorde mig och morgonkaffet klart. Uppdaterade hemsida med några nya bilder och slog sedan upp boken, och njöt av solstrålarna från köksfönstret, som stack och värmde på kindbenet.
Det har kommit ut en ny bok av Jojo Moyes, Toner i Natten. I pocket.
För den som inte har läst hennes böcker: Ni har missat något. Och lyllos er som har alla kvar.
– Read them!

 

Lyllos mig som får leva idag igen. Lyllos mig som ska äta lunch med min efterlängtade mamma i fredagssolen. Och lyllos mig som får vara frisk och lycklig.

 

_MG_9566 _MG_9554

blogstats trackingpixel

Potential i löpspåret, Nordvalla

Igår kröp kreativiteten i mig. Jag hade sett platser och potential i skogen vid Nordvalla, där jag tog en löpttur igår förmiddag.

Jag kunde inte släppa det. Jag ville inte vänta. Så när klockan var så sent som 19.00 drog med jag med mig min vackraste gravida Lina ut i den bitiga kylan.
Vi gjorde magi. Hon är så vacker. Hon är så fantastisk.

Nu har jag väntat och längtat sedan gårkvällen på att det ska bli tidigt morgon för mig att i ensamhet stiga upp och få sätta mig med bilderna. Helt innan alla vaknar.

 

Nu har klockan passerat 8 och när jag klev ut genom dörren från källaren, där vi sover, sken solen och det var frost på bilarna.
_MG_9993-Redigera-Redigera-2 Lina2

blogstats trackingpixel

Upptäcktsfärd i Vedum

 

En liten goding i pyjamas stod i trappen så snart som en timme efter att jag hade vaknat.
Vi hade mysstund i knäet medan jag exporterade över bröllopsbilderna som nu är redo att skickas över till paret.

 

Sen letade vi på alla utekläder i väskorna och vattnade mer än vad som behövdes i hela trädgården..

Tog en långpromenad till de stora maskinerna och vände när det var dags för mellanmål.

Den här ungen. Bara han och jag. Herregud vad jag vill ta med honom hem.

_MG_9629-Redigera-Redigera _MG_9616-Redigera _MG_9608-Redigera

blogstats trackingpixel

En snöklädd hembygd men vår i Västergötland!

vitsippa

Instagram fylldes av bilder från en snöklädd hembygd.
Det kändes väldigt bra att blicka ut på svärmors redan mörkgröna gräsmatta och tittar på påskliljorna som vajar i korgen på trappen
Här är det fortfarande vår. Vi får en fin påsk i Västergötland och när vi kommer hem igen på måndag så hoppas jag att snön är borta.
För jag är klar med den nu.

 

 

Nu sitter jag här igen, ensam och avnjuter morgonens första kaffekopp och tittar på årets första vitsippor som vi plockade igår i skogen, jag och Noah, på vår upptäcktsfärd. Här kan man snacka vårtecken. Värker nästan i bröstet av lycka.

 

 

blogstats trackingpixel

godmorgon långfredag!

God morgon fredag.

 

Bästa stunden på dagen är morgontimmarna, när man är ensam vaken. En kaffekopp, lugn och ro och vakna i stillsamhet.
Men ännu bättre måste vara tidiga morgontimmar en ledig fredagsmorgon och långhelgen fortfarande ligger framför en. Påskhelgen dessutom

 

Idag ska jag vara barnvakt. Alla har packat in sig i bilarna och åkt till Ullared.

Och kvar blev jag med min lilla favorit.

_MG_0830-Redigera _MG_0809-Redigera _MG_0792-Redigera

Vi har redan gosat i soffan med vällingflaskan och ätit en fralla med smör framför TV:n.
Jag ser framemot den här dagen. Och om jag får bestämma ska vi ge oss ut när Pippi Långstrump är slut och skapa lite påsk-magi med kameran.

 

GLAD PÅSK!

blogstats trackingpixel

Nytt mål och nya utmaningar

Jag har ett nytt mål. Fem timmar i veckan, en timme om dagen ska jag lägga på lärande. Självlärande. Jag tror det är nyckeln. Inte bara nöta det jag redan kan, utan utvecklas med nya kunskaper. Testa nya områden och testa nya tekniker.

Jag är så sugen på att testa ljussättningar i studio, för att helt byta riktning i vad det är jag egentligen tycker är roligast. Eller åtminstone vad jag tror jag tycker är roligast.
Eftersom jag inte haft tillgång till egen studio har mitt fokus och mitt område hamnat på naturligt ljus.  ….Av naturliga anledningar….

 

Men jag vill inte göra saker som alla andra. Jag vill inte ta bilderna som vem som helst. Jag vill ta mina bilder på mitt sätt. Och jag vill utvecklas mer och fortare.
Jag har mitt företag nu. Det är det är bara jag själv som sätter gränsen för vad jag gör och inte gör.  Det är faktiskt ganska svårt att förlika sig med den tanken…

 

Till nästa vecka ska jag experimentera fram en annan typ av gravidbilder.

blogstats trackingpixel

Flow och en pralin som smakar Baileys

_MG_7055-Redigera

 

Mina Att-göra-listor ger mig flow i livet.

Alltid ligger ett block bredvid mig på arbetsplatsen nu mer. Då kan jag notera en tanke, släppa den, och fortsätta där jag var och göra klart det först. Simpelt och helt avgörande.

Idag har jag haft sådan energi. Allt jag har gjort har varit roligt. Jag har känt mig duktig på jobbet, effektiv. Inget mail har varit en tung börda, jag har bara löst det i den takt jag kunnat.
Det är tur att man har lite down perioder så man vet när man har flow:et på sin sida.

 

Det ser ut att vara sista härliga vårdagen den här veckan. Sen bjuder vädergudarna på rusk över påsken och allt det där som vi alla helst inte hade önskat.
Därför ska jag åka hem och ta hand om mina nysatta liljor och sedan ta en fika med min efterlängtade vän, äta en liten pralin som liknar en påsk-kyckling och smakar Baileys.

Bra Tisdagkväll!

blogstats trackingpixel

Bemästrad förkylning och marknadsföringsupplägg

Jag har bemästrat min förkylning! Peppar peppar

Jag vaknade på söndagen och kände att någonting var på väg i halsen. Torr och ömmande.
Jag vet att jag kan ha önskat mig lite feber ibland för att man är less och trött på jobbet. Men när det väl kommer till kritan har jag varken lust eller tid till förkylning eller feber.

Jag har i stort sett baserat min kost på Strepsils och ingefära i olika form, sedan igår. Och det har gjort underverk, för det känns som jag har övertaget.

Kortvecka på jobbet och en helg och Påsk i Västergötland. Jag kryper snart ut skinnet vid tanken. Jag längtar ihjäl mig.

Vädret växlar snabbt mellan täck-grått och regn till blå himmel och solsken. Båda har avgörande betydelse för hur jag ska lägga upp min eftermiddag. Tänkte att den kunde fortsätta med sol och blå himmel en stund till så får jag ta tag i dator, bilder och marknadsföringsupplägg i soffan ikväll.

 

_MG_4287

blogstats trackingpixel

I solsken, i regn och genom terrordåd

Världen fortsätter påminna oss om att den är hemsk. Och det kommer närmare och närmare. Det är obehagligt nära och omständigheterna får mig, och säkert många andra, att känna oss försvarslösa.
Saker vi försöker skydda oss emot fortsätter hända och vi har ingen möjlighet att påverka.
Det må bli politiska frågor om hur saker har gått rätt till eller ej. Vem som kunnat påverka ett annat resultat eller om saker kunna stoppats tidigare.

Vi har haft en hedersam tyst minut på jobbet. Alla stannade upp, lämnade sina datorer och tog en pause i arbetet för att hedra offren i terrorattacken i Stockholm i helgen.
Mitt hjärta blöder.

Och samtidigt i allt det här fruktansvärda blomstrar något nytt upp hos medmänniskor. Vi samlas, vi sluter upp, vi hjälper och vi stöttar. Det berör och ger nytt hopp om att vi är större än det. Större än dem.

_MG_8513

Och trots allt det tunga som livet bjudet på den sista tiden är jag märkbart en lättare människa. Det ter sig i vardagen i drömmarna och träningen. Jag har haft en välbehags-känsla varje morgon när jag vaknat. Som att jag drömt något som gjort mig pirrig och glad.
Jag är fylld av det och det räcker hela dagen. I solsken, i regn och genom terrordåd.

blogstats trackingpixel

Godmorgon Söndag

Mina vänner.

Klockan är 07.40 och här sitter jag vid mammas köksbord, insvept i hennes vita sköna morgonrock, dricker te med citron och honung och redigerar bilderna från gårdagens dopfotografering. Som överraskande nog även blev en bröllopsvigsel, till de flestas stora överraskning.

Det var tur att jag spenderat större delen av förmiddagen tillsammans med de här fina människorna. Annars hade även jag svämmat över av känslorna.
Så vackra, så fina.

Men jag vill skicka över bilderna till paret själva innan jag visar upp de här.
De kommer inom kort och i första hand in på hemsidan. – jonsjonna.com

 

 

blogstats trackingpixel

Cykeln och asfalten, skogsstigarna och löpstegen

Fredagkväll och när jag tog de sista tramptagen in på gården och tippade omkull i det torra gultorkade gräset på mammas gård, var grillen redan tänd och det doftade allt som kan göra en människa lycklig.

Det var första turen på racer-cykeln och jag har saknat att sporta utomhus. Jag har saknat cykeln och asfalten. Jag saknar skogsstigarna och löpstegen.
Och eftersom jag plötsligt fått en helt ny energi packade jag ned träningskläderna för att börja min lördag med en sådan tur upp i skogen innan jag packar kameraväskan, tömmer minneskortet och beger mig iväg på bröllopsfotografering i grannbyn.

 

_MG_1980 _MG_1968

blogstats trackingpixel

Låt mig få glädjerusa nu…

Igår hade vi en avskedsdag. Det låg i luften från att jag slog upp ögonen. Ett tryck över bröstet och en morlande obehags känsla i magen.

Jag hann inte ens komma innan för dörren innan det brast. Alla vet vilken hemsk dag, och hemska känslor man ska tampas med på en begravning. Ändå tror man att man är helt ensam om att uppleva dem för första gången, varje gång.

Alltid kommer vi vara ledsna. Alltid kommer det vara tomt, overkligt och ofattbart. Men aldrig ska vi glömma honom. Och trots allt vad hela dagen innebär så känns allt lite lättare igen när allt är över.

_MG_7091-Redigera_1500

 

När vi kom hem på kvällen satte jag om mina påskliljor i hinkarna ute på trappen. De har stått på bänken i dagar och känts som ett allt för övermäktigt antagande.
Jag satt på gräsmattan i kvällssolen och kände hur livet och lusten lättade och kom tillbaka. Som att jag kunde vara tacksam för vårkänslorna igen, och energin kom tillbaka.

Jag gjorde ett pass på testcykeln det sista jag gjorde, och ingenting kunde ha varit bättre för mig. Jag fungerar inte utan träningen. Svaret på alla frågor. När energin och inspirationen är slut, då vet man att det är dags att komma igång med träningen igen.

Där är jag nu. Det är fredag och min kära sambo gjorde i ordning min cykel igår för premiärturen i eftermiddag. Jag ska cykla hem till mamma och hoppas att de väntas grillat på gården ikväll. Och blir det inte det så blir det något annat helt fantastiskt.
Hela familjen är samlad och det är vår på riktigt.

 

Låt mig få glädje-rusa nu. Det känns så länge sedan.

 

blogstats trackingpixel

Jag har nästan alltid haft ett behov av att skriva.

De sista veckorna har det varit som bortblåst fast jag egentligen tycker att jag skulle ha behövt det som mest.
Kanske ville jag inte dela med mig bara.

Men det känns bra att vara på banan igen. Känna lust och vilja. Det har ju hänt så mycket sedan sist.

Jag är fortfarande mitt uppe i ännu en överlevnadsvecka. Men jag har ett hoppfullt ljus bakom mig som säger mig att när den här veckan är förbi, är det dags att vända blad. Byta kapitel.

 

17741181_10212626326916040_1364405361_n

Min hemsida och Facebook är publicerad och jag försöker hitta arbetsflöde med att hålla de uppdaterade och intressanta. I förra veckan publicerade jag min första tävling och utlottning av ett presentkort. De fick en spridning jag aldrig kunnat drömma om. 158 delningar, lika många likes och kommentarer och jag var häpen. Så himla roligt med sådant intresse, visat stöd och fina kommentarer.

Jag kunde få känns mig stolt igen, som jag har tvivlat på självförtroendet inför.
Nu är det bara att köra mot mål.

blogstats trackingpixel

En sprucken lyckobubbla

17619749_10212610167432063_696384609_n

Min vänner. Jag är tillbaka. Så smått i alla fall.
Man kan väl säga att livet gav sig till känna. Tog sig en vändning, över en natt. Förändrade så mycket så snabbt.

Försöker fortfarande få grepp om saker. Livet är stundvis så svårt att förstå. Faktiskt helt obegripligt. Fast jag försöker förklara för mig själv så landar jag på samma plats, helt oförstående. Det går runt i en ond cirkel gjord av frustation, hopplöshet och sorg.

Men jag är ständigt stöttad, värmd och omfamnad. Klättrar och ramlar ned. Jag är så glad och lättad över att min familj är just min familj. En enda stor trygghet.

 

Min lyckobubbla har spruckit. Men jag är så himla tacksam för min medvetenhet när jag befann mig i den. & jag vet hur man bygger nya bubblor. De kommer alltid nya, även om de är sköra som livet själv.

blogstats trackingpixel

En sprucken lyckobubbla

Jag hade sett fram emot lunchen sedan klockan 10. Vid 11 trodde jag att jag skulle dö och när jag till sist fick cykla ned på byn och hämta mig sushi-tallrik var det den godaste jag ätit någonsin. Men jag hade velat ha det dubbla. Jag var fortfarande lika hungrig när jag väl var tillbaka från lunchen.
Mardröm.

Hittade till min stora lycka två ensamma kiwi som förhoppningsvis kan rädd min eftermiddag.

Det var till min stora glädje och förvåning jag också insåg att det plötsligt snart är lön igen. Med en redig slant kvar på kontot såg jag mig värdig både en sushilunch och en kvällsfika på konditoriet ikväll med en väninna.

 

Lite familjesorg har kantat veckan och det är skönt att solen skiner asfalten torr igen, det känns lättare och hoppfullt. Även om det är stort tomrum i hjärtat och värker av sorg och saknad. Ni kanske minns den där lyckobubblan jag beskrev att jag befann mig i, för inte så länge sedan. Den har spruckit. Jag trodde inte det skulle vara på de här premisserna, och inte så snart.

blogstats trackingpixel

Söndagsförmiddag i en nedlagd gammal fabrik

Igår var en konstig lördag. Skön, men konstig.
Det blev liksom inte så mycket gjort. Såsande omkring och somnade på soffan en timme mellan 15-17. & Det är alldeles för länge för att min kropp ska må bra. Jag var förstörd resten av kvällen. Energin kom aldrig riktigt tillbaka.

 

Jag hoppade över mitt planerade träningspass fast det egentligen var vad jag hade behövt, och köpte lite godis istället.

 

 

Vaknade strax efter 06 på söndagsmorgon och kände hur jag inte ville lägga en minut till på sömn. Tog en soluppgångspromenad i de elva minusgraderna. Stärkande och direkt tillbaka i kroppen som mår mycket bättre igen.

 

Sen packade jag kameraväskan och hällde upp kaffet i termosen och var klar precis i tid till Theres hämtade upp mig på gården.
Så satte vi och ett gäng på sex tjejer fart mot Fredriksberg, och den gamla nedlagda fabriken från 60-talet.

Kanske ett av de häftigaste och mest spännande platser jag varit på, någonsin.

blogstats trackingpixel

Inte bara en förberedelse. Det pågår.

Namnlöst-1

 

Jag är företagare. Egenföretagare.
Äntligen. Varje gång jag känner på tanken på pappren från Skatteverket som ligger hemma på köksön så kittlar det i både mage, bröst och kindben.

Det är fredag och den blå himlen börjar leta sig fram igen efter lunchen. Vi ska åka iväg ett större gäng och äta middag ikväll och jag ska dricka vin till det. Banne mig jag ska.
För jag vill fira. Många saker. Livet kanske.

För hemma hos oss bor det inte längre en egenföretagare. Det bor två. Och jag är precis lika pirrig för båda. För idag har jag också knåpat ihop en logotype i Adobe Illustrator. Och det programmet har jag ingen talang i. Men resultatet som blev känner jag mig skitstolt över.

Herre gud va mycket roligare det är i verkligenheten. Det känns att det är på riktigt. Det är inte längre någon väntan inför. Inte bara en förberedelse. Det pågår.

& Jag har längtat. Nu är det bara att köra!

blogstats trackingpixel

Tisdags-date på Oleary´s

_MG_6268-Redigera

 

Efter min och mammas hemska magsjuka fick jag på torsdagen i mig några oliver, mariekex och lite salami på förmiddagen. Aptiten var tillbaka och efter mitt förmiddagsprojekt ute i blåsvädret fick jag snabbt i mig två stora portioner av mormor nylagade klappkräm. Back om track

Lyllos mig som har min mormor.

 

Jag tog mig lite redigeringstid och lagom till att jag fick lov att känna mig klar var både batteriet i datorn slut och eftermiddagen närmade sig.
Jag var friskförklarad och aptiten var tillbaka. Även suget inte var så stort som det vanligtvis brukar så såg jag mycket framemot min tisdagsdate med min två skönheter i Mora på Oleary’s.
Lite reunion, på samma plats med samma mat som tidigare i somras.

Jag har saknat dem.

Och Ronja, min skönhet, pärla och perfekta modell. Jag har så mycket projekt och bilder jag vill göra med dig.

 

_MG_5354 MG_5349 _MG_5361

blogstats trackingpixel