Lajvet i helgen, asså

_MG_3666 _MG_3833 _MG_3903-Redigera _MG_3906-Redigera

 

Den här helgen är en helg jag kommer blicka tillbaka på och minnas. Av många anledningar.

Den har varit så lång och, mesta dels, härlig.

Speedad och nervös gick jag upp strax efter 06 även på lördagsmorgonen, och när klockan närmade sig halv åtta hade jag både tvättat, strukit och hängt vår-gardiner, gjort sconesen klara att kasta in i ugnen, och druckit kaffe… Om man får lov att skryta lite.

Känslan skulle kunna liknas vid stress. Men egentligen är det en hyperspeedad känsla kryddad med nervositet och oro. För att jag inte vet utgången av, i det här fallet, fotograferingen.
Men som i de flest fall, såhär långt, slutar det alltid bra ändå. Saker och ting löser sig och jag är nöjd och lättat över att det har blivit kanonbra. Bilderna på resultatet och världens finaste svägerska kommer inom kort.

 

Så för att fortsätta fånga dagen åkte jag till min familj, där Norskarna och min minsta kusin också slagit läger över helgen. Det var pusskalas, bus och pulkaåkning för hela slanten, resten av eftermiddagen.

blogstats trackingpixel

Det är alltid samma känsla, men den känns ny varje gång.

_MG_2667 _MG_2661

Alla vet vad jag menar och jag vill bara skrika ut den lyckan som trycker inne från, när solen kommer fram.

Det är de här stunderna jag ännu mer vill bestämma över min egen tid. Jag vill vara egenföretagare, Frilandsfotograf. Ha en egen studio och ateljé. Varje dag är en dag närmare.

 

Nu kan jag till och med jobba över en timme och det är fortfarande ljust när jag går hem.

Solen skiner. Jag har värdesatt kafferaster, lunchraster och till och med tagit solpauser. Bara några minuter mot solväggen den här dagen. Det har jag gjort mig minst lika förtjänt av idag, som alla borstbindare på fabriken…

 

Och för att se framemot kvällen ännu lite mer, ska vi tillaga den färska fisken i kylen ikväll.
Morgondagen kommer vara lika strålande och jag måste se om jag kan tänkas få med mig någon morgonpigg modell ut till soluppgången. Annars får jag klara mig själv tills att jag, förhoppningsvis, kan få till en gravidfotografering i helgen.

blogstats trackingpixel

Same same, but different

_MG_2644 _MG_2654

 

Det är så obeskrivligt mysigt att vakna på morgonen, dra på mjukiskläderna, sockor och starta kaffemaskinen.
Jag värmer nästan alltid mjölken. Det är den godaste, viktigaste och nästan enda koppen på hela dagen.

Min onsdag var så himla skön. Efter 1,5 timme i ishallen med min konståkningsgrupp cyklade jag hem och fick undan allt det där tråkiga som måste göras. För att sedan kunna landa i soffan, som jag drömt om sedan lunchen.

Cykeln är mitt transportmedel nu, även om det är 1 dm nysnö eller ishalka, som ni vet.
Och efter dagens fem rundor fram och tillbaka till jobb och på lunch så värkte det helt otroligt skönt. Jag var så matt och tung, mätt och tillfreds med en kopp te.
Jag satt med mitt block och penna till klockan blev 22.30.
Scrollade på Pinterest, planerade gravidbilder och nya projekt. Utan dator. Bara jag ensam utan prestationskrav.

På samma plats, på samme sätt började jag min morgon. Jag flyttade mig från köksön för att få förändring. Vek ihop datorn och gick tillbaka till block och penna.
Så mycket terapi och viktig tid på morgonen att ta tillvara på, för mig.

blogstats trackingpixel

Visst är det roligt att få paket

klänning_MG_2636

 

Visst är det roligt att få paket.

För att inte tala om att vänta på dem. Det är nästan ännu bättre.

För ett par veckor sedan beställde jag hem paket från England, med en drömmig klänning till mina fotograferingar. De är kanske framför allt avsedda till gravida. Men jag har många andra idéer att sätta dessa på.

I förrgår kom ett första paket jag helt hade glömt. Också en klänning. Fint inslagen i rosa silkespapper. Och Igår kom mina klänningar från England. Jag var för ivrig att öppna dessa, som var ännu vackrare inslaget, i ljust silkes papper med rosa sidenband och stora rosetter.

Sådant man ångrar i efterhand…

 

Nu börjar börjar det närma sig skarpt läge. Jag ska sätta mig i soffan ikväll. Lägga datorn åt sidan, ta fram mitt idéblock och scrolla genom ny inspiration på Pinterest.
Sedan ska jag planera in mina fotograferingar med min fina svägerska och världens finaste mage…

blogstats trackingpixel

Jag har förstått! Varför tiden går så fort

Jag har förstått varför tiden går så fort!
Alla vet ju att tiden är det den är, den är konstant och 1 minut är alltid 1 minut. Det är upp till oss att prioritera den och välja hur vi använder den. Så långt är alla med, inklusive jag själv.

Men jag har en förmåga att tro att tiden är mycket längre. Om det gäller en eftermiddag, en dag eller en vecka får jag en känsla av oändlig tid. Helt orealistisk uppfattning om vad som är möjligt att åstadkomma, låt säga, en eftermiddag.

Jag blev gräsänka i måndags. Det är mycket tid och många öppna eftermiddagar när man kliver upp på måndag morgon. Jag vill åka till mamma, redigera bilder, träna, hälsa på gammelmoster och ha tjejkväll. Desto mindre tid är det när onsdagseftermiddagen kryper sig på.

Det är inte konstigt att veckorna rinner iväg när de är såhär korta.
Det är viktigt att värdera sin tid, den som är nu kommer inte tillbaka. Jag måste göra det jag vill. För den kommer varken bli längre eller finnas mer av i framtiden.

_MG_8463-Redigera-Redigera-2 _MG_8463-Redigera

Jag har fått nys om att den här kisen ska jag komma hem på fredagen. Han är långt i från såhär liten längre. Och vart den tiden tagit vägen, på tal om tid…

Nu ska jag ta hand om min onsdag först. Den är ovärderlig.

blogstats trackingpixel

På en fiskrestaurang i Uppsala

_MG_2458 _MG_2493 _MG_2494 _MG_2500 _MG_2505 _MG_2512

Det kändes som vi åkte till våren.
Om man fått vårkänslor hemma i soldagarna så var vi i det, i Uppsala.
Det var plusgrader, snön syntes knappt till, de asfalterade vägarna var torra och fåglarna hade körsång. Känner ni? Känner ni hur vår-pirret kittlar ut i skinnet. Det står inte innan vi får spring ut och göra Ronja Rövardotters vår-skrik.
Vi checkade in på hotellet efter en fika-visit i min fina Stinas nya, dundermysiga, lägenhet. Sedan gick vi armkrok in på Hambergs fiskrestaurang på torget nedan för domkyrkan, i Uppsala.
Jag fick den godaste av gös, på en bädd av gnocchi och svamp. Och med vinet hon serverade till tog de mig till himlen. Jag ville ta första tuggan om och om igen, och aldrig någonsin bli mätt.

En date-night precis som jag hade önskat den. Vi planerade vår trädgård som i vår äntligen ska börja få lite liv. Vi kollade på resan till Sydafrika, som fått ett spikat datum i almanackan till januari 2018. Drömde oss in i äventyret i Kruger parken, middagen i Kapstaden och vandringen till Viktoriafallen.

 

blogstats trackingpixel

Som en klubbad fet valross

När jag vaknade i morse kände jag nästan inte igen min egen kropp.
Det var uppenbart att jag gjort något utöver mina vanliga vinterrutiner.

Somnade som en klubbad fet valross i hans knä medan han pillade mig i håret, igår kväll. Lika klubbad, fet och tung kände jag mig när jag vaknade klockan sju.
Jag behövde få igång kroppen.

 

Jag såg på himlen redan då att den var djup blå. Nu har den ljusnat men behåller fortfarande sin härliga blå färg.
Jag blir lycklig ända in i själen. För idag ska vi packa en väska och åka till Uppsala på en date-night.
Vi har bokat hotellnatt och bord på en fin fisk- och skaldjursrestaurang.

15.30 börjar en bio som vi siktar på att hinna se efter vårt besök hos min kära Stina och deras nya lägenhet.

 

Nu ska jag göra klart de sista bilderna från min senaste gravidfotografering och skicka över och börja planera för ännu en bröllopsfotografering som blivit bokad inför sommaren. Det är ju så sagolikt roligt. Kan inte fatta det.

blogstats trackingpixel

Brända knän och felvänd bandyklubba

Av någon anledning tackade jag plötsligt ja när F frågade om jag ville följa med på innebandyn, som de har i gymnastiksalen varje fredag kl 18.

Jag har aldrig haft någon fallenhet för den där sporten som inkluderar klubbor, puckar eller bollar. Men det kändes ändå roligt att göra något annat.
De första matcherna var mest en fet ångest. Jag kunde riktigt känna besvikelsen från de stackars män som fick mig i sitt lag.
Men så hände något och jag började få bättre grepp om spelet. Hur jag skulle röra mig och, något bättre, hur jag kontrollerade klubban. Det var riktigt, riktigt roligt.

Det bästa med att vara så dålig som jag är, det är att grabbarna och männen låter extra imponerade när jag lyckas göra något riktigt bra, som att passa bollen till rätt medspelare eller passa fram till ett mål.

 

Jag gjorde faktiskt ett själv. Mål alltså. Och medan jag höll på min blandning av målgest och Quickstep hade spelet redan börjat igen.

 

 

Det var riktigt roligt. Kanske så roligt att jag vill göra det igen.

blogstats trackingpixel

Godmorgon Fredag!

_MG_2403 _MG_2408 _MG_2410

 

Igår kom regnet. Mitt i minusgraderna, det vet ju alla vad det innebär. Jag kunde blicka ut på vägen utanför fönstret och kunde förutspå att jag inte skulle ta mig hem utan en vurpa, i någon form.

Och jag tror inte jag förvånar någon när jag sedan låg där, mitt över den lilla vägen utanför fabriken, blickade upp mot den ljusgrå himlen och funderade över varför jag ens hade försökt att cykla på den spegelglansiga isgatan. Med eldrift.
Jag skyndade inte ens att resa på mig. Jag låg kvar och log i tystnaden efter att ringklockan på styret tystnat. Lyfte sedan av bakhjulen från höger ben, sköt bort cykeln till kanten där jag kunde ställa mig.

 

I morse vaknade jag av armar som kom och omfamnade mig. Skedade mig sådär hårt och nära.
Dessutom hade jag alarmet tidigare än jag hade trott idag. Så jag kunde snoosa och ändå hinna min morgontimme vid datorn med min varma kaffekopp, i lugn och ro.

Och det är fredag. Bara det är ju en härligare start på dagen.

 

 

blogstats trackingpixel

Jag lyssnar om och om igen

Jag fick det här klippet visat för mig i somras.
Den är så stark. Hon är så stark. Och kanske är det för att den här dagen har varit vad den har varit, som det utan någon ansträngning rinner även ned för mina kinder. Inte bara för den starka texten, rösten och hennes framträdande utan för alla andras reaktioner runt om. Se hur de berör på djupet.

Kolla på klippet
Musik är inspiration

YouTube Preview Image

De inspirerar mig till min bilder, och till nytändning att skriva min bok.

blogstats trackingpixel

Detta verkar vara en sådan dag

Mina inre känslor säger mig att slita mitt hår. Stäng ner, och gå hem och gråta av hopplöshet.
Idag är en sådan dag där problemen verkar konstant staplas på hög och den minsta motgång känns som en bergsbestigning.

Men jag är kontrollerad. Jag hinner tänka ut vad det skulle innebära och brusa upp och slå ner pennhållaren från skrivbordet.
Att skrika ut det jag vill skulle bara dra med sig lite extra av det jag också tänker. Och sådant brukar sällan bli lätt att ångra och ta tillbaka, (även om jag menade vad jag sa.)

Till min stora lättnad lättade även förmiddagsmolnen och jag kunde ta med mormors linssoppa och äta den mot fabriksväggen i solen, även idag.

I ren protest pluggade jag i örsnäckorna för att demonstrativt slippa prata med någon som jag inte har något utbyta av, vilket är de flesta, idag.
En del dagar ska bara genomlidas. Detta verkar vara en sådan.

_MG_0322

blogstats trackingpixel

Igår kväll bubblade jag över av pirr igen.

Jag satt med tekoppen i handen på mamma kökssoffa, när ett mail landade i inkorgen. Det räckte att jag såg namnet för att jag skulle koka ihop vad det innehöll. Innan jag egentligen visste om det var vad jag hoppades på, insåg jag att det vore sjukt som så var fallet. Jag hade nämligen, några timmar tidigare, själv tänkt tanken  att lägga en inbjudande blänkare i kommentarsfältet på hennes Facebookstatus. För jag skulle bara älska att få ta hennes bröllopsbilder.

Jag har fått ett nytt uppdrag. Jag ska fotografera ett bröllop i Göteborg.

Och ni kan bara ana hur glad och pirrig den tanken gör mig. Jag är hedrad.

Andrea: 
”Du var den första jag kom att tänka på när det kom till fotograferingen!
Så glad att du vill vara med  <3 ”

 

Hon kommer vara så vacker, i sitt rödlätta långa hår och fullfräknade ansikte.
Och eftersom hon, lika väl som jag, inte orkar invänta hennes bröllop i Juni 2018 har jag bokat upp en förlovningsfotografering med dem på västkusten i sommar.
…att hon vill boka mig, 16 månader, innan sitt kommande bröllop gör mig ännu mer knäsvag…

blogstats trackingpixel

Döda det med kärlek

Alla Hjärtans-Dag.
Fira eller fira inte. Men eftersom jag är lyckligt lottad och rik med både partner och familj, full av kärlek, är det ju det finaste jag kan tänka mig att skänka varandra lite extra.

Den som inte förstått vad en rosbukett en tisdag kan göra med relationen har kanske inte lika stor tur som jag. Om den är till eller från en partner, mormor, kusin eller svärson. Kärlek ska vara varmt. Och det är väl ändå det vi behöver sprida mer av i den här världen, varje dag.

_MG_8812

 

Därför tar jag på mig mina nya örhängen, doftar en gång till på rosorna, tar honom i handen och låter byns restaurang servera oss trerätters middag ikväll.

blogstats trackingpixel

Hjärtansdag-tisdag

Jag diskade ur matlådan, besviken över hur fort den tog slut.
Hängde sedan kappan över axlarna och virade halsduken om nacken och gick ut. Jag vägde stolen till 120 grader så ja kunde luta huvudet mot fabriksväggen, och la upp fötterna på en annan. Solen värmde och letade sig in i hyn. Jag kunde riktigt känna hur pigmentet började jobba under huden.

Vilka vårkänslor. Inte ett moln så lång ögat kunde nå. För att göra det lite lättare att gå tillbaka in och jobba så tröstade jag mig med att veckan kommer se lika ut resten av veckan, och innan helgen står för dörren kommer förmodligen fräknarna vara svårräknade när de täcker hela mitt ansikte. Hoppas jag.

 

Nu känner jag mig frisk och pigg och överlever fram till eftermiddagskaffet.

Tänk vad den gör med mig, solen. Så viktig.

_MG_1978

I natt sov jag hos min kära mamma, för att jag tycker så mycket om det. Speciellt om jag ändå är ensam hemma. Kvällen blev så lång och ändå var vi i säng till 22.00.
Både dusch, middag, långpromenad, kvällsmys hos mormor och te vid köksbordet. Och bara för att toppa denna Alla Hjärtansdag-tisdag, började vi med morgonpromenad innan soluppgången.

blogstats trackingpixel

Supertopp-fredag!

 

Om man ska ha date-night med sin efterlängtade vän, som inkluderar hockeymatch, biokväll, två glas vin och gottepåse, är det inte konstigt om man är piggare och pirrigare än vanligt när man vaknar.

Inte heller att man står på sin arbetsplats och studsar som en liten boll, svänger med höfterna och cyklar med händerna ovan för huvudet, trots att det fortfarande är 7 timmar kvar..

Jag är så pirrig och härlig. Det är nästan 3 månader sedan vi sågs och det är fredag och lunch ( i skrivandets stund) . Just nu bästa stund på hela veckan. Och när detta inlägget är publicerat är det bästa stunden på hela veckan.

Och imorgon kommer vara bästa stunden på hela veckan…

blogstats trackingpixel

Allt det som är så stor, fint och magiskt

_MG_0323-Redigera_MG_0717

Den här bilden.. 
Det är så mycket fin i den, håller ni inte med?

Hans uttryck. Hennes skönhet. Han känner sig lugn och trygg.
Allt det som är så stor, fint och magiskt.

_MG_0748_MG_0934

 

Jag går tillbaka i gamla arkiv och hittar ny inspiration och nya sätt att se på bilderna.
Nya utsnitt och vilka färger som bättre återger känslan i bilderna. Helt utan prestationskrav, bara för mitt eget nöjes skull.

Placerade samma tanke- och arbetssätt på efterarbetet av mitt senaste lilla uppdrag, och plötsligt kändes allt lättare och roligare. Jag vill lägga tid på varje enskild bild. Och genom att släppa prestationskraven på mig själv släppte också spärrar, och lusten att prova nya saker infann sig.

blogstats trackingpixel

Borås Djurpark

_MG_9182

 

Den här bilden är taget en sommardag förra året, kanske i slutet på Juli. Vi har precis hittat Noah vid muren till Noshörningarna, dit han på eget initiativ gått på upptäcktsfärd medan vi panikartat letade på restaurangområdet.
Vi var på Borås Djurpark och allt var helt optimalt. Det var varmt utan att vara outhärdligt. Barnen var glada och snälla, vi var bara jag, min svärmor och svägerska.  Inget större sällskap att ta hänsyn till. Inga olika viljor, bara vi. Med all tid i världen att strosa, fika i parken, klappa getter och titta på elefanterna.

När jag tänker tillbaka på sommaren 2016 blir jag alldeles varm ända in i själen.

blogstats trackingpixel

Livsviktiga stunder

På 9:30-kaffet drog jag på mig täckbyxor, vantar och dunjackan och tog med mig koppen och kroppen ut.

Det kändes som att det var månader sedan jag såg solen. Det värkte inombords av lycka och välbehag. 20 minuter senare gick den bakom himlens enda lilla tunna moln. Och tur var väl det, annars hade jag nog aldrig kunna slita mig därifrån.

Nu hoppas jag att de små molnen håller sin frånvaro. För då vet jag precis hur jag ska spendera lunchrasten på baksidan av huset.

 

Igår behövde jag lite tröst, sådär som man kan behöva ibland när man känner att man vill lägga ner allt, och sluta som ett offer och en förlorare.

Så först ringde jag till mamma. Och sedan slog jag på Johannes Hansens Podcasts och lyssnade genom hela hans flöde. Då fick jag de bästa av två världar för att resa mig igen.

Så majskakor med smör, bildredigering och planering av Hem- och Facebook-sida blev kvällsmålet istället för att dra täcket över huvudet…. Och vara ett offer.

Johannes fick mig att övervinna prestations-djävulen och demonerna i mitt eget huvud.

blogstats trackingpixel