En sprucken lyckobubbla

Jag hade sett fram emot lunchen sedan klockan 10. Vid 11 trodde jag att jag skulle dö och när jag till sist fick cykla ned på byn och hämta mig sushi-tallrik var det den godaste jag ätit någonsin. Men jag hade velat ha det dubbla. Jag var fortfarande lika hungrig när jag väl var tillbaka från lunchen.
Mardröm.

Hittade till min stora lycka två ensamma kiwi som förhoppningsvis kan rädd min eftermiddag.

Det var till min stora glädje och förvåning jag också insåg att det plötsligt snart är lön igen. Med en redig slant kvar på kontot såg jag mig värdig både en sushilunch och en kvällsfika på konditoriet ikväll med en väninna.

 

Lite familjesorg har kantat veckan och det är skönt att solen skiner asfalten torr igen, det känns lättare och hoppfullt. Även om det är stort tomrum i hjärtat och värker av sorg och saknad. Ni kanske minns den där lyckobubblan jag beskrev att jag befann mig i, för inte så länge sedan. Den har spruckit. Jag trodde inte det skulle vara på de här premisserna, och inte så snart.

blogstats trackingpixel

Söndagsförmiddag i en nedlagd gammal fabrik

Igår var en konstig lördag. Skön, men konstig.
Det blev liksom inte så mycket gjort. Såsande omkring och somnade på soffan en timme mellan 15-17. & Det är alldeles för länge för att min kropp ska må bra. Jag var förstörd resten av kvällen. Energin kom aldrig riktigt tillbaka.

 

Jag hoppade över mitt planerade träningspass fast det egentligen var vad jag hade behövt, och köpte lite godis istället.

 

 

Vaknade strax efter 06 på söndagsmorgon och kände hur jag inte ville lägga en minut till på sömn. Tog en soluppgångspromenad i de elva minusgraderna. Stärkande och direkt tillbaka i kroppen som mår mycket bättre igen.

 

Sen packade jag kameraväskan och hällde upp kaffet i termosen och var klar precis i tid till Theres hämtade upp mig på gården.
Så satte vi och ett gäng på sex tjejer fart mot Fredriksberg, och den gamla nedlagda fabriken från 60-talet.

Kanske ett av de häftigaste och mest spännande platser jag varit på, någonsin.

blogstats trackingpixel

Inte bara en förberedelse. Det pågår.

Namnlöst-1

 

Jag är företagare. Egenföretagare.
Äntligen. Varje gång jag känner på tanken på pappren från Skatteverket som ligger hemma på köksön så kittlar det i både mage, bröst och kindben.

Det är fredag och den blå himlen börjar leta sig fram igen efter lunchen. Vi ska åka iväg ett större gäng och äta middag ikväll och jag ska dricka vin till det. Banne mig jag ska.
För jag vill fira. Många saker. Livet kanske.

För hemma hos oss bor det inte längre en egenföretagare. Det bor två. Och jag är precis lika pirrig för båda. För idag har jag också knåpat ihop en logotype i Adobe Illustrator. Och det programmet har jag ingen talang i. Men resultatet som blev känner jag mig skitstolt över.

Herre gud va mycket roligare det är i verkligenheten. Det känns att det är på riktigt. Det är inte längre någon väntan inför. Inte bara en förberedelse. Det pågår.

& Jag har längtat. Nu är det bara att köra!

blogstats trackingpixel

Tisdags-date på Oleary´s

_MG_6268-Redigera

 

Efter min och mammas hemska magsjuka fick jag på torsdagen i mig några oliver, mariekex och lite salami på förmiddagen. Aptiten var tillbaka och efter mitt förmiddagsprojekt ute i blåsvädret fick jag snabbt i mig två stora portioner av mormor nylagade klappkräm. Back om track

Lyllos mig som har min mormor.

 

Jag tog mig lite redigeringstid och lagom till att jag fick lov att känna mig klar var både batteriet i datorn slut och eftermiddagen närmade sig.
Jag var friskförklarad och aptiten var tillbaka. Även suget inte var så stort som det vanligtvis brukar så såg jag mycket framemot min tisdagsdate med min två skönheter i Mora på Oleary’s.
Lite reunion, på samma plats med samma mat som tidigare i somras.

Jag har saknat dem.

Och Ronja, min skönhet, pärla och perfekta modell. Jag har så mycket projekt och bilder jag vill göra med dig.

 

_MG_5354 MG_5349 _MG_5361

blogstats trackingpixel

Skaparglädjen i blåsväder och slask

17269609_10212458986652638_1674589325_o

 Det är i motvind draken flyger 

-Winston Churchill

 

Att vara sjuk är ju inte min grej. Jag vet att jag kan önska att jag kunde få ha lite feber ibland. Men det är ju bara för att jag vill vara hemma och fixa med andra saker och mina egna projekt.

Igår, eller egentligen redan på måndagen höll jag på att krypa ur skinnet. Inte ens när jag är sjuk på riktigt kan jag låta mig vara sjuk två dagar. Jag har dåligt samvete för att jag inte är på jobbet, och kanske något stressad av att höra mailen trilla in i inkorgen på telefonen.

Men med lite styrka, omtanke och sömn så vaknade jag mer avslappnad på tisdagen och såg till att ta tillvara på den. Minsann.

05,56 gick vi på morgonpromenad, jag, mammas hund Tuva med Ronja i andra änden av luren. Det var redan ljust och jag svämmade över igen över känslan av vår. Tänk vad livet blir enkelt när ljuset kommer…

 

Innan åtta hade jag och mamma ätit frukost, lämnat bilen och tagit ännu en raskare promenad. Tog en till kopp te på kökssoffan och jag tog mig till att gå igenom mina bilder medan jag spånade på hur jag skulle använda mig av de stora vattenpölarna på åkern och göra någonting kreativt.

 

Det var så roligt. Vädret var perfekt. Blåsten var perfekt och det var inte mycket skådespel som behövdes för att vi skulle få till rätt position och uttryck i bilden. De hjälpte stormen, geggan och paraplyet till med så bra. Det var SÅ roligt att skapa något igen.

blogstats trackingpixel

Oslo och världens finaste lördag

 

_MG_5841-Redigera _MG_5876 _MG_5899 _MG_5906 _MG_5923 _MG_5930_MG_5897_MG_5967_MG_5992_MG_6000_MG_6011-Redigera

Det blev precis så härligt och bra som jag hade önskat, på lördagen åtminstone. Och det var ju det viktigaste.
Strax innan 07.00 kom den lilla nissen upp med sin pappa. Alldeles sådär nyvaken och mysig och glasade i min famn hela morgonen.

Sedan fyllde vi lördagen med promenader på stan, vin lunch på SKUR 33 och svämmande ständigt över i lyckorus.

 

Söndagen var desto tyngre. Och tack och lov blev det söndagen.
För att bespara er detaljer så fyllde jag en Ica-kasse med spya i bilden när vi hade nått Torby och slängde mig ur bilen två gånger till efter vägen innan vi var hemma.
Mamma skulle komma tillbaka och hämta mig efter några timmar men blev kvar med samma åkomma. Allt kändes som en parodi.

Men så kom min finaste vän med en kasse fylld med smått och gått och ställde på trappen, mer än jag hade bett om. Tänk. Så svämmade jag över av tacksamhet igen för alla fina människor jag har runt mig.

 

blogstats trackingpixel

Pulkabacken, del 2

_MG_3705 _MG_3938 _MG_3958 _MG_3963 _MG_4027 _MG_4059

 

Helt osammanhängande. Men det är ändå en uppdatering och lite nya bilder från ett par helger tillbaka, i pulkabacken.

Vi har precis anlänt till Oslo där vi ska spendera helgen. Bara jag, min mamma och mina fina morfar. Det ska bli så otroligt härligt. Vi ska ha fint väder hela helgen. Fira en blivande 1 åring och bara strosa omkring i Oslo och njuta av inga måsten alls.

Jag vaknade upp till en fredag med en mycket bättre feeling. Solen sken och livet blev såklart mycket enklare igen.
Vi kunde avnjuta lunchen på den inglasade verandan som var fylld av värme för första gången på hela vintern. Ännu gladare. Älskade vår, jag är redo för dig!

 

blogstats trackingpixel

Det är mycket härligare att vara pirrig

Min torsdag. Jag kände det redan när jag klev ur sängen. Jag var helt neutral, nästan mer nedstämd. Ingenting såg jag framemot. Jag brukar alltid ha något som får mig att känna mig pirrig.
Inte ens att helgen stod för dörren fick det att rycka i mig.

Kan ni känna igen känslan? Ofta när jag inte kan sätta fingret på vad det är så är jag antingen väldigt hungrig eller så är det det lilla PMS-monstret som sitter bakom örat och gömmer sig. Jag hoppas på det sista. Det brukar förklara en hel del.

Den här veckan har inte varit en härlig vecka. Den skulle bara genomlidas. Och det gick undan. Den har på något konstigt sätt passerat obemärkt.
Jag skulle ha varit på en mysig bild-redigeringskväll igår med vårt lilla fotonätverk. Men jag behövde känna vad det var jag behövde och det var att komma ned på testcykel och träna. Första gången på veckor. Och som alltid gör det underverk med träning. Jag hamnade på banan och började kunna se glädje i Fredagen och inspirationen igen.

– Så mycket härligare att vara pirrig.

blogstats trackingpixel

Cykel Mässan i Göteborg

_MG_4271 _MG_4287 _MG_4387 _MG_4452 _MG_4530

 

Jag kände mig så fri när jag gick omkring på cykelmässan i Göteborg i helgen.

Det var lite som att jag levde min dröm. Inbillade mig att jag hade en viktig roll som fotograf. Dokumenterade mässan och några betydande event och arrangemang runtomkring. Jag kunde gå ned på avenyn precis när jag kände för det och hoppa helt och håller om jag istället kände för det.

Jag mötte upp en vän från förra sommarens fotokurs. Vi tog en fika på nostalgikafét i Trädgårdsföreningen och han visade sitt nya pågående projekt på skolan.

Jag fick ett par nya boots som satt som ett smäck på foten och var värda det dubbla priset mot de andra paret på rea-hyllan i butiken bredvid.
Jag gillar helger som avviker, som kommer med nya intryck kontakter med nya människor. Jag önskar att jag hade ett lite mer resande jobb.

blogstats trackingpixel

Jag ligger inte i fas

Och jag tycker inte om att inte ligga i fas. Speciellt när jag har saker som hindrar mig att komma dit. Hela den här veckan är överbelamrad innan den ens har börjat.

Jag ska ta mig en kopp kaffe och överföra sakerna från huvud till papper. Då brukar allting genast bli lättare att överblicka.

Till min stora glädje skiner solen och kylan biter i kinderna. Det får allting att kännas lättare igen.

 

_MG_8276 _MG_8243

 

 

blogstats trackingpixel

I fäders spår för framtida segrar

En snabb-update om hur otroligt mysigt jag har det i detta nu.
Jag har varit vaken sedan strax innan sju.
Tänt alla ljus och kokat kaffe.

Inlindad i filt och varma sockor har jag sett Vasaloppsstarten helt ensam i tystnad.

Bästa stunden på dagen och det skönaste med att vara kvällstrött.

 

Vi fick nattgäster i Vedum i natt. Och jag är inte ledsen över att jag fortfarande sitter här ensam i soffan framför TV:n med min kaffekopp, och klockan har snart passerat 8:30.
Antar att det inte är långt kvar innan vi är i Lugnet innan stormen.

 

Ute faller snön som förvånade mig tidigt i morse. Den har nästan inte funnits alls, i södra Sverige på hela vintern. Men i natt kom den, minsann.
Njuter av att få sitta inne i soffan hela dagen.

 

Jag har massvis med bilder från helgen i Göteborg. Det mesta från Cykelmässan där jag spenderat min mesta tid, trots allt.

Så glad för ännu en helg inte lik någon annan.

 

 

_MG_5931

blogstats trackingpixel

Köra om eller bli omkörd

Som ett offer är det här en torsdagsmorgon när jag tänker att jag ska lägga ned allt ihop. Sluta kämpa, för jag är ändå inte bra på riktigt. Jag är inte där jag vill vara och jag tittar bara på mina förebilder och ser en lång, ödslig asfalterad väg som sträcker sig bortom horisonten.

Men tankarna hinner bara susa genom mitt huvud innan jag går i försvarsställning.

Helt plötsligt bli jag omkörd av mig själv, i en röd Ferrari 430. Håret blåser över ansiktet och dammolnen skymmer sikten. Innan de virvlande molnen har försvunnit så har jag och bilen kört in i soluppgången bortom horisonten och mitt andra jag står fortfarande kvar på samma plats och undrar vad som hände.
Lite så ser jag på livet, framgång och offerkofta. Man kan ju välja vem man vill vara, Köra om eller bli omkörd.

 

…Tänk. Nu fick jag bild i huvudet. Den här måste jag sätta i verket i sommar. Jag råkar ju ha möjlighet.
Köra om, eller bli omkörd….

 

Det är en förmiddag som kräver Johannes Hansens Podcast i öronen, tror jag minsann. Medan jag knackar mina ordrar på jobbet kan jag drömma mig in i idéer och planera nya projekt. Det får mig alltid på banan igen.
Thursday I am in love again

 

 

blogstats trackingpixel

Jag tror att det är sommar i Göteborg.

 

Är det inte konstigt. Jag föreställer mig Göteborg som när jag sist lämnade det. Dvs. solsken, shorts och värme. Inte ens väderprognosen på webben om 6 grader och snöblandat regn kan visualisera fram något annat är sommar sol och glädje.

Precis samma saker tänker jag om Stockholm och min moster. Jag tror alltid att det är vår i Stockholm. Som att jag ska få fly vintern i Dalarna och komma till knoppar, körsbärsblommor och skinnjacka.

Känner ni igen känslan?

_MG_3652 _MG_3569 _MG_9333 _MG_9346 _MG_9290 _MG_7689

blogstats trackingpixel

Fotoshoot i mammas lada

För några helger sedan hade jag fotograferingslust. Inspiration och känsla för att göra något roligt. Låter som det är mer sällan än ofta. Men efter en vecka av inspirationstorka, eller att inte ha rört kameran på en vecka får det att kännas som evigheter sedan.

Min lillasyster var hemma från stan och lovade att ställa upp som min modell.
Resultatet blev proffsiga studiobilder, nästan. Hade man sett verkligenheten runt om hade man väl inte kunnat gissa att det utspelade sig i en gammal kall lada, belamrat med skot och möbler i mörkret bakom?

Så var fallet och min modell var bara helt otroligt. Jag vet inte var den fallenheten kom ifrån? Hon var så proffsig, min kära lillasyster som har blivit så vuxen och kvinnlig, på bara de sista två åren. Overkligt..

 

_MG_2016-Redigera-Redigera-Redigera _MG_2032-Redigera-Redigera-Redigera _MG_2047-Redigera-Redigera-Redigera _MG_2055-Redigera-Redigera-Redigera

blogstats trackingpixel

Den sista dagen

Februari har passerat. Hur det är möjligt har jag ingen aning om.

Men det är ju såhär det är. Och den här veckan som bara kommer vara 4 arbetsdagar är slut innan den ens har börjat.

Jag ska göra säsongens kanske sista konståkningsträning i kväll. Imorgon känns som en ledig dag och har jag hållit mina tummar riktigt hårt så slutar den med pyjamasparty, sushi och tända ljus.

Sen är det torsdag. Och jag gillar torsdagar, ni vet. Och imorgon är det en torsdag med fredagsfeeling. För det är veckan sista dag och jag ska stämpla ut på eftermiddagen och sätta mig i bilen med en kollega och köra ned mot Göteborg. Och jag ska sitta i passagerarsätet, i fyra timmar och bara njuta av resan med snabbmat och kaffe.

Då ska jag hänga med den här fina pojken igen. Guldklimpen och min kära lilla fotoassisten. Jag hoppas verkligen södra Sverige bjuder på skönare vårväder och uppehåll._MG_5870-Redigera-2 _MG_6285_MG_5870-Redigera-2-Redigera

blogstats trackingpixel

Lajvet i helgen, asså

_MG_3666 _MG_3833 _MG_3903-Redigera _MG_3906-Redigera

 

Den här helgen är en helg jag kommer blicka tillbaka på och minnas. Av många anledningar.

Den har varit så lång och, mesta dels, härlig.

Speedad och nervös gick jag upp strax efter 06 även på lördagsmorgonen, och när klockan närmade sig halv åtta hade jag både tvättat, strukit och hängt vår-gardiner, gjort sconesen klara att kasta in i ugnen, och druckit kaffe… Om man får lov att skryta lite.

Känslan skulle kunna liknas vid stress. Men egentligen är det en hyperspeedad känsla kryddad med nervositet och oro. För att jag inte vet utgången av, i det här fallet, fotograferingen.
Men som i de flest fall, såhär långt, slutar det alltid bra ändå. Saker och ting löser sig och jag är nöjd och lättat över att det har blivit kanonbra. Bilderna på resultatet och världens finaste svägerska kommer inom kort.

 

Så för att fortsätta fånga dagen åkte jag till min familj, där Norskarna och min minsta kusin också slagit läger över helgen. Det var pusskalas, bus och pulkaåkning för hela slanten, resten av eftermiddagen.

blogstats trackingpixel

Det är alltid samma känsla, men den känns ny varje gång.

_MG_2667 _MG_2661

Alla vet vad jag menar och jag vill bara skrika ut den lyckan som trycker inne från, när solen kommer fram.

Det är de här stunderna jag ännu mer vill bestämma över min egen tid. Jag vill vara egenföretagare, Frilandsfotograf. Ha en egen studio och ateljé. Varje dag är en dag närmare.

 

Nu kan jag till och med jobba över en timme och det är fortfarande ljust när jag går hem.

Solen skiner. Jag har värdesatt kafferaster, lunchraster och till och med tagit solpauser. Bara några minuter mot solväggen den här dagen. Det har jag gjort mig minst lika förtjänt av idag, som alla borstbindare på fabriken…

 

Och för att se framemot kvällen ännu lite mer, ska vi tillaga den färska fisken i kylen ikväll.
Morgondagen kommer vara lika strålande och jag måste se om jag kan tänkas få med mig någon morgonpigg modell ut till soluppgången. Annars får jag klara mig själv tills att jag, förhoppningsvis, kan få till en gravidfotografering i helgen.

blogstats trackingpixel